-
RSS Bli fan

Tillhandahålls av FeedBurner


Senaste inläggen

Jakt med Schiller
Årets sista släpp
Säkerheten själv!
Lyckad förmiddag i Sutterhöjden
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!?

Kategorier

Grytjakt
Jakt
Konstgrytet
Övrigt
Utställning
Valpar
Viltspår
drivs av

Kennel Russling's Blogg

Besök från Sundsvall

Marianne från Kennel Järvsöstigen kom på fredagskvällen. Med sig hade hon foxtiken J  Järvsöstigens Sisqa och den blivande fodervärden till sin nya valp (som de skulle hämta upp på måndagen) Toni.
Det blev lite mat och prat på kvällen innan det blev sängen. Vi skulle upp tidigt morgonen efter och iväg på stövarjakt på räv.
 
Dessvärre hade vi inte tillgång till så stor mark som man hade kunnat önska på lördagen, så vi bestämde oss för att släppa endast finnstövartiken Kaisa.
Vi släppte vid åtel och på flera andra ställen, men inga nattslag gick att hitta.
 
När klockan blivit mitt på dagen bestämde vi oss för att bryta, utan att ha haft ett upptag. Mattias som vi var och gästjagade hos, var tvungen att åka iväg till jobbet. Och vi andra kände att vi behövde lite luch. En tur till konsum i Nykroppa blev det. Sedan åkte vi till Jägartorpet och åt där.
På väg till Jägartorpet fick jag reda på att en kompis var ute på marken och släppte sin finnstövarhane. Jag ringde upp honom och berättade att vi förmodligen skulle kolla ett gryt på eftermiddagen. Vi bestämde att vi skulle höras av lite senare för att höra hur det gick.
 
Efter luch blev det bestämt att vi skulle åka iväg och kolla ett gryt (som Patrik Larsson hittat nån vecka tidigare, och som jag fått koordinaterna till). Vi tog med oss bössa, spadar, Jacko och Sisqa och började gå mot grytet, det låg en bra bit in i från vägen, ca 800 meter.
 
När vi nästan var framme knöt jag fast Jacko i ett träd och vi gick vidare in. Grytet var mycket större än vad jag hade trott, och såg välanvänt ut, fast av grävling.
När jag ställt ut, släppte Marianne Sisqa, hon for in som en torped direkt!
Kontakt nästan omgående! Gött att det var nåt hemma i alla fall tänkte jag!
 
Efter en stund, och det fortfarande låg kvar på samma ställe så började jag pejla (misstänkte ju att det var grävling som låg inne). Hittade hunden och det låg på 4 fot! Så gott som nere redan! Vi väntade ytterligare en liten stund, men det låg kvar och hunden oxå, så vi beslutade oss för att börja gräva. Efter att vi kommit igenom tjälkakan så gick det fort att komma ner. Men vi hade lite oflyt och hamnade bakom grävlingen, den gillade inte riktigt det och drog iväg. Det hade lagt sig i en 3 -vägskorsning och hade då tyvärr möjligheten att smita....
 
Men Sisqa hängde på och hade snart kontakt igen!
Vi väntade en stund igen för att se så det låg fast, och det gjorde det. Denna gång på mellan 5-6 fot. Och nu var tjälen mycket hårdare, vi var tvugna att gräva oss ned strax utanför en grytöppning, och den utgrävda jorden var helt genomfrusen. Det blev mycket hackande med spettet för att komma ner. Vi insåg att det skulle ta en stund, så vi bestämde att Marianne skulle gå tillbaka till bilen med Jacko under tiden som jag och Toni fortsatte gräva. Med största sannorlikhet skulle vi inte behöva honom, Sisqa hade visat vad hon gick för!
 
Strax innan vi gick igenom kom Marianne tillbaka, och denna gång hamnade vi bättre till. Vi spärrade vägen bakåt, framför hunden som bröt och kom ut. När vi gick igenom hade det rasat ner en del jord och vi hade lite problem att lokalisera vart gången som grävlingarna låg i var. Men efter att ha petat lite och ha fått hjälp av Sisqa så hittade vi dom. Grävling 1 kunde nu skickas till de sälla....
Men för att va på den säkra sidan så var vi med när vi drog ut grävlingen, om det skulle ligga ännu en bakom, och det gjorde det! Även denna kunde tagas av daga, och vi kunde konstatera att det tillslut blev en mycket lyckad dag trotts allt :-).
Precis som syster Quizla var Sisqa en mycket duktig förliggare!
Stort jaktlust och hög skärpa!
 
Efter lite fotografering och lagning av grytet så begav vi oss tillbaka mot torpet.
Jag ringde upp Micke, som hade ringt mig under tiden vi grävde. För att höra hur det gick för honom. Och jag fick då det mycket tråkiga beskedet att för honom gick det inte alls bra! Det var nu mörkt ute, då klockan snart var halv 6. Och han hade 2 terrier fast i ett bergsgryt utan pejl! Aj aj! Inte bra alls!
Micke hade gått till bilen för att rastat dom, och precis som vanligt hade han släppt ut dom lösa ur bilen för att dom skulle få rasta av sig. Men hade bakspårat finnstövaren till ett gryt, och där låg det troligtvis grävling inne. Båda hundarna hade gått ned och blivit kvar, Micke trodde att de troligtvis satt fast. Och de hade varit där ett antal timmar utan att ha varit uppe.
 
Vi bestämde att Marianne och Toni skulle åka tillbaka torpet och ta hand om hundar och matlagning, och jag åkte och mötte upp Micke.
Väl framme hos honom hade den ena hunden just kommit tillbaka, rejält sliten och med flertalet bitskador i ansikten. Men ändå, hon var tillbaka.
Ännu en person var på väg för att komma och hjälpa till, men jag och Micke gick i förväg in till grytet. Väl framme såg det inte ljust ut! Stort bergsgryt....
Vi lyssnade och lyssnade överallt, men vi kunde inte höra någon hund, inte ett livstecken! Och det såg nästintill omöjligt ut att kunna gräva, sten överallt...
Men vi bestämde oss ändå för att börja gräva där han sist hade hört båda hundarna.
Efter ett tag började hunden som var kvar i grytet skälla, han levde!
Ett par timmar senare kom även Morgan till grytet, och med sig hade han PIZZA! :-)
 
Efter att vi kommit ned drygt 1,5 meter så hördes inte hunden lika väl. Vi försökte lokalisera vart han nu tagit vägen, tillslut hittade vi honom och fick påbörja ännu ett nedslag. Det var inte lätt med alla stora stenar, men tillsist så hade vi gått igenom och kunde se honom! Lång där inne låg han och gnällde och ville ut. Lilla jag kunde med lite besvär ta mig in en bit för att sedan plocka bort en stor mängd småstenar. Och sedan kunde jag med våld dra ut hunden och befria honom! En lyckad räddningsaktion! Och alla var VÄLDIGT glada att allt gått väl!!
 
Lite lagning och sedan åkte jag mot Järgartorpet för att få mig lite mat och några timmars sömn, en ny dag med stövarjakt väntade.
 
Söndag morgon släpptes Kaisa återigen på åtel i Nykroppa, men denna gång på ett helt annat ställe. Och ganska omgående hittade hon färska slag som hon drog iväg på, och redan efter några hundra meter började hon väcka! Vi tittade på varann och tyckte att detta verkade ju mycket lovande, den räven skulle nog snart va på benen. Men plötsligt tystnade Kaisa, vi kollade astron, hunden hade snurrat lite och var nu på väg tillbaka i sina egna slag. Hm.... Väldigt märkligt! Jag misstänkte att räven redan låg i gryt. Platsen var bara 4oo meter ifrån oss så vi gick och kollade direkt, och mycket riktigt, ett gryt! Ha ha, gött!
 
Marianne och jag lämnade kvar Toni vid grytet som vakt, medans vi gick tillbaka mot bilarna för att hämta Sisqa och grävgrejer. Jag misstänkte att vi nog kunde komma att behöva dom då grytet så ut att vara en enkelpipa, och det kan ju vara lite trixigt att få ut dom då.
 
Väl framme, utställning och in med hunden. Blev kontakt nästan direkt!
Den låg inne i alla fall!
 
Hur det gick för oss kan du se i filmen nedan! :-)
 
Du behöver en Flash Player för att kunna se detta
Sisqa 120129.wmv
 
 
Vi släppte Kaisa vid ytterligare 1 åtel, men inga färska slag kunde hittas. Vi bestämde oss för att bryta. Men vi var ändå mycket nöjda med helgen trots att det inte blev nåt stövardrev. 2 grävlingar och 1 räv för Sisqa!!
Men om hon är nån sprängare, de vette fan! :-)
 
Tack Marianne, Toni, Mattias
och SISQA så klart
för en väldigt rolig och lyckad helg!!!

0 kommentarer på Besök från Sundsvall:

Kommentarer RSS

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment